Karin Magnusson

Har haft alldeles för mycket för mig och mått pytom de senaste veckorna . 

Läkarna har konstaterat att ja har körtelfeber och haft halsfluss men efter en antibiotika kur så är halsflussen iallafall borta. Men körtelfebern får ja ha nu i någon månad tyvärr.. 
Förstår inte varför jag alltid ska åka på varenda skit men skönt nu för en gångsskull att läkarna vet vad som felet är.

 

Men till de ännu surare är att denna veckan skulle jag börja på Lernia igen efter 6 veckors 100% sjukskrivning.
Sagt och gjort igår var jag på Lernia och  fick gå hem efter 10 minuters möte med orden " åk hem och vila upp dig tills imorgon" haha ahh just de , skulle ju till läkaren så vart onödigt att åka hem så åkte hem till min ny funna underbara vän Charlotte och la mig på soffan för att sova.
Men iallafall idag när jag skulle upp till Lernia så kände jag att jag febern var högre och kroppen inte orkade ta ett steg.
Nackdelen med körtelfeber är att ja inte är helt pigg och får feber lite huxflux typ.

 

Och detta med att va sjuk , alla planer för alla helger kan jag ju säga hejdå till . 
Som nu i helgen t.ex. Skulle K komma hit så vi äntligen kunde lära känna varandra ännu mer, träffades senast i april och h*n har haft fullt upp tills nu då h*n har semester men nope blir inget med de , ska ligga hemma och drunka i mina sorger. eller naah de pallar jag inte!

 

Jag saknar verkligen att ha orken till att skriva o bloggen och umgås med mina vänner som ja gjorde innan.
Saknar även verkligen att kunna ta tag i mitt liv  och vara på Lernia de timmarna jag ska vara där, nej istället dyker febern upp som en gubbe i lådan va fan ?

 

Under dessa veckor har jag även varit ute hos mina föräldrar där jag känner mig trygg och blir ompysslad , tankarna att flytta hem till mamma och pappa igen finns verkligen där, vantrivs något sjukt här i lägenheten och jag vet att grannen också gör de.

Men till något roligt på fredag har jag intervju om praktikplats på olika fritidshem och jag längtar så oich hoppas att dom faktiskt vill ha mig så jag kanske kan få upp ögonen igen på att plugga för något jag faktiskt vill göra. Jag är 23 år och vet fortfarande inte vad jag vill göra med mitt liv.
Helst vill jag ju hålla på med musiken och sången som alltid varit en stor dröm men de är inte så lätt som man vill att de ska vara speciellt inte heller när jag inte är bra på att skriva egna låtar.. 

 

Aja hoppas ni förstår lite varför jag haft mycket för mig.

 

Och just de , Grannen/bästa vännen Johanna hälsar som vanligt till er som läser min blogg :)