Inse...
Det är väldigt svårt att inse att man mår dåligt.
Att inse att kroppen lägger av, och alla känslor sakta men säkert försvinner och man bara känner tomhet.
Jag har ännu en gång fått uppleva tomheten.
Jag är ännu en gång i det svarta hålet och försöker komma upp.
Men det ljusa i det mörka är att jag nu insåg det så pass tidigt att jag inte hamnar längstner i hålet.
Nu är proverna tagna och medicin är höjd en dos och både jag och läkarna väntar på prov svaren för en uppföljning nästa vecka.
Har så mycket att ta tag i ännu en gång men orken finns inte någonstans.
Lämna in papper , skriva papper m.m finns inte i min värld just nu.
Förstår inte hur man kan kräva så mycket från en människa som går in i djupa deprissioner eller i deprissioner i huvud taget att behöva sitta med så mycket pappers arbete.
Hur tänker myndigheterna?
Hade pappa inte hjälpt mig så mycket som han orkade hade jag aldrig klarat de,
XoXo