Please kill me!!
Ni som är nya läsare här, jag har min blogg för att skriva av mig inte för att någon ska tycka synd om mig.
Så tycker ni de är jobbigt, SLUTA LÄS PÅ EN GÅNG, detta för jag för mig ingen annan.
För att ja ska må bra måste jag börja någonstans och ett steg på vägen är att skriva av mig om tankar och min sjukdom.
Att ha huvudvärk i flera veckor till är ja så trött på.
haft det i ca 6 veckor nu konstant och läkarna proppar och testar bara nya mediciner hela tiden.
Idag ska äntligen min läkare kontakta mig så vi kan kanske få lite bukt på depressionen.
Är så trött på att vara irriterad , arg, ledsen och glad allt på samma gång.
Men jag är orolig, jag är orolig att ja är påväg att hamna där ja var de första månaderna.
Jag sover inte bra igen , jag känner mig verkligen inte bra i psyket och allt har kommit tillbaka ännu en gång.
När ska man få må bra på riktigt.
Ni som läser detta tror kanske ja bara är för lat för att ta tag i mig själv och allt men så är inte fallet.
Att leva i en depression samtidigt som man jobbar med människor i mitt fall ungdomar är jobbigt.
När jag märker av depressionen så märker jag att ja tar mer och mer avständ från personer jag älskar och egentligen behöver har i min närhet under just den perioden.
För jag har verkligen ingen ork.
Ingen ork att prata , blir folkskygg.
Nu skulle jag till exempel aldrig kunna gå upp på ett fullsmockat a6, för då skulle paniken, illamåendet och allt komma.
Men samtidigt som man inte mår bra psykist och samtidigt ha en huvudvärk på tusen hela tiden gör inte saken bättre.
Hade jag fått som jag velat just nu så hade jag legat hemma och sovit dagarna in o ut.
XoXo
