Karin Magnusson

 

Julafton 2010 var ett väldigt speciellt datum som jag aldrig kommer glömma , jag förlovade mig med en människa som ja höll så kär och älskade honom över allt annat , vi hade varit tillsammans 1 år och 48 dagar när vi bestämde oss för att våran allra första julafton skulle vara speciell om vårat hjärta  och verkligen göra de till just "VÅR" dag.

Jag hade aldrig varit så förälskad i en människa som jag var i han .

Några veckor efter var de tid för att flytta in i vårat eget, tänk er , första lägenheten med den personen man har som mest kär om ditt hjärta. Allt var så nytt, så spännande och kunde inte bli gladare när man tänkte på att leva vårat nya liv tillsammans där bara han och jag ! 

Tyvärr efter bara 1 vecka började de kännas konstigt som att han undvek att vara hemma hos mig när jag jobbade hela dagarna och sen på kvällarna var han med sina vänner eller jobbade .

Svar på detta kom veckan efter de , då jag började uppfatta att han faktiskt döljde något ifrån mig.

Sen av misstag en kväll då han bett mig gå ut med en tjej kompis så råkade jag komma över hennes telefon för att hon slutade aldrig få sms hela tiden , och när jag kollade lite snabbt så var de just min fästman som smsade henne.

(Jag vet de är fel att kolla igenom någon annans sms , men jag var orolig)

På flera av dessa sms stod det "Berätta inget för Karin"

Jag höll minen uppe men började tyvärr sms bråka med honom och slutade med att han sov borta för natten . 

Dagen efter kollade jag faktiskt rakt in i min kompis ögon och frågade rakt ut !
"Han är kär i någon annan?
Han är kär i den där Killen?"

Svaren kan ni ju lista ut själva , de kändes just i den sekunden att hela min värld skulle gå under på grund av detta.

Jag slängde min förlovnings ring samt sprang ut ur vår lägenhet för att bara komma ifrån. 

Satte mig på en skolgård som inte var alls långt ifrån vår lägenhet och grät och försökte få tag i min dåvarande bästa kill kompis.

Efter ett ganska långt samtal så var de dags att gå in. 

Han kom hem och vi bestämde oss för att försöka leva tillsammans som vänner men de gick bara 3 dagar sen blev de för mycket för mig.

 

Det jag vill komma med i detta jag skriver är att även om man förlovar sig eller flyttar ihop för hastigt så behöver inte det betyda att det faktiskt är undergången för förhållandet .

Det kan faktiskt även vara början till resten av ens liv .

Bara för att man är oens om vissa saker så behöver de inte menas att det är slut när man gör de till ett större bråk.

Och har man små problem med varandra så ska man prata om de direkt för om man t.ex. dricker så förstoras allt och allt går bokstavligen talat mer åt helvete än om man är nyktra och faktiskt pratar med varandra i lugn och ro.

Har ni problem med detta eller behöver tips om hur ni ska handskas ´när någon lämnar er för någon annan kille eller tjej så hör gärna av er , man kan hjälpa varandra.

 

Nu blev detta långt för jag behövde verkligen skriva av mig då tankar från helgen är på plats samt det förflutna som man inte riktigt hunnit tänka på har hunnit ikapp en med åren.