Ångesten
Ångesten börjar smyga sig på nu när jag vet att jag ska åka hem på fredag,
Jag mår bra här , jag vill leva här!!
Motala har inte bara blivit staden jag vill komma iväg till när jag vill komma ifrån vardagen utan de har bliviy den stad där jag vill leva min vardag.
Imon ska jag till arbetsförmedlingen här i Motala för att gå på ett möte som ja kunde flytta hit istället för att åka tillbaka till Jönköping. Det kommer nog göra att de blir ännu svårare att lämna Motala då de faktiskt kommer bli som en vardag här.
Men på fredag blir de hem till vardagen i Jönköping även om jag verkligen inte vill lämna detta paradis så är de ett måste.
Men jag ska fortsätta kämpa för att kunna flytta hit, ska ringa mer och mer , hela tiden , söka på varenda jobb som faktiskt kan göra så jag kommer närmre Motala.
Hur kommer de sig att en stad kan sätta sådana spår i hjärtat ?
När jag var yngre ville jag gifta mig med en östgöte bara för dialekten men nu känner jag att så länge jag är i denna härliga stad så kan jag för sjutton va singel hur länge som helst.
När jag var yngre ville jag gifta mig med en östgöte bara för dialekten men nu känner jag att så länge jag är i denna härliga stad så kan jag för sjutton va singel hur länge som helst.
XoXo