Karin Magnusson - march 2015

Karin Magnusson

Dream it , Earn it , Live it

Please kill me!!

Publicerad 2015-03-31 10:09:29 i Sjukdomen,

 Ni som är nya läsare här, jag har min blogg för att skriva av mig inte för att någon ska tycka synd om mig.
Så tycker ni de är jobbigt, SLUTA LÄS PÅ EN GÅNG, detta för jag för mig ingen annan.
För att ja ska må bra måste jag börja någonstans och ett steg på vägen är att skriva av mig om tankar och min sjukdom.
 
Att ha huvudvärk i flera veckor till är ja så trött på.
haft det i ca 6 veckor nu konstant och läkarna proppar och testar bara nya mediciner hela tiden.
Idag ska äntligen min läkare kontakta mig så vi kan kanske få lite bukt på depressionen.
Är så trött på att vara irriterad , arg, ledsen och glad allt på samma gång.
 
Men jag är orolig, jag är orolig att ja är påväg att hamna där ja var de första månaderna.
Jag sover inte bra igen , jag känner mig verkligen inte bra i psyket och allt har kommit tillbaka ännu en gång.
När ska man få må bra på riktigt.
 
Ni som läser detta tror kanske ja bara är för lat för att ta tag i mig själv och allt men så är inte fallet.
Att leva i en depression samtidigt som man jobbar med människor i mitt fall ungdomar är jobbigt.
När jag märker av depressionen så märker jag att ja tar mer och mer avständ från personer jag älskar och egentligen behöver har i min närhet under just den perioden.
För jag har verkligen ingen ork.
Ingen ork att prata , blir folkskygg.
Nu skulle jag till exempel aldrig kunna gå upp på ett fullsmockat a6, för då skulle paniken, illamåendet och allt komma.
 
Men samtidigt som man inte mår bra psykist och samtidigt ha en huvudvärk på tusen hela tiden gör inte saken bättre.
Hade jag fått som jag velat just nu så hade jag legat hemma och sovit dagarna in o ut.
 
XoXo

Blogg uppehåll..

Publicerad 2015-03-29 22:00:30 i Sjukdomen,

Under månader nu så har jag mått sämre och sämre blir jag med tiden märker jag av.
Ännu en omgång har jag märkt att ja bara vill ligga i min säng och bara vara, vara för mig själv hela tiden.
Klarar inte av folkmassor , Klarar inte av att något i mitt liv går emot mig.
Jag har märkt att de få gångerna jag druckit alkohol nu så har jag till en början sagt att jag ska "ta de lugnt med drickan ikväll" men jag märker att de går inte till så. När ja mår sämre och sämre tar ja tydligen de få tillfällena  till att försöka dämpa ångesten , ilskan och irritationen.
Det är inte bra. Imorgon måndag har ja  bestämt att jag måste försöka få tag på min kurator igen.
För jag känner inte igen mig själv alls längre.
Ena stunden är ja glad andra är ja ilsken och bara vill lägga mig o gråta..
 
När ska detta bli bra igen ?
månader har gått även ett år har gått.
När ska lyckan och glädjen komma tillbaka igen?
 
Jag ber alla om ursäkt som får se de här sidorna av mig, sidorna som jag inte känner igen.
 
Och ja , jag är rädd , är rädd för att sluta känna igen allt i mig.
Jag är rädd för att lita på människor när jag inte litar fullt ut på mig själv igen...
 
Så förlåt för att ja e som jag är, men tyvärr är detta inget jag kan göra åt.
 
 
 
It´s just me against the World!
 

Liknande inlägg

Tom och tung i själ och kropp!

Publicerad 2015-03-03 23:10:00 i Sjukdomen,

Jag har haft en toppen dag med syster.
När jag vaknade i morse så fanns de ett mms från syster på våra föräldrars nya tillskott i familjen , två lammbebisar som hade födds imorse.
Så de var bara att packa väskan och dra sig hemåt landet för att bebis mysa, eftersom jag var ledig idag.
 
Efter ett tag så ringde min far och sa att en journalist skulle ringa angående min försäkringskasse ärende.
Där vände hela min dag stortsätt.
Att få sitta och berätta lite lätt i telefon om händelserna  gjorde att ännu en gång så kom allt upp igen.
Sen måste jag säga att jag tror  dom nya tabletterna jag fick i fredags börjar försöka stadga sig för efter de samtalet så har jag varit så nere.
Känner mig så tom , irriterad , tung i både kropp och själ.
Jag vill bara ställa mig och skrika men känns som de inte skulle göra någon skillnad i mig.
 
När jag ringde läkarna igår om atta biverkningar som verkar ha kommit efter jag började med de nya antideprissiva så säger dom bara "De tar ca 1-2 veckor innan de slutar" hum jo kanske de är men yrsel , illamåående m.m är inget ja känner att ja vill stå ut med i 1-2 veckor.
Plus att nu har jag fått tillbaka trycket över bröstet som att någon står och trycker över bröstet.
Sjuk obehaglig känsla faktiskt.
Hoppas på att morgondagen blir en bättre dag för imon blir det kvälls jobb och innan de ska journalisten ringa och så ska vi bestämma en dag hon ska komma till Jönköping för att intervjua mig.
 
XoXo
 

Om

Min profilbild

Karin

Född -91, har en nyanställning som fritidsledare genom arbetsförmedlingen. Kämpar med min psykiskaohälsa. Jag skriver öppet om mina tankar och funderingar om olika saker i livet samt min psykiskaohälsa. XoXo

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela