Ställa krav....
Att ställa krav på en person som mår dåligt är som att ha en Jultomte utan julklappar på julafton till barnen.
En person som mår psykiskt dåligt eller har en psykisk ohälsa ska man vara så kravlös som möjligt på.
Jag vet själv att när ja mår dåligt så skiter jag i allt för ja blir stressad av minsta lilla sms eller brev jag får.
Jag har en undre stress som inte går att mätas med en "normalt" frisk person.
Den undre stressen är den som jag har även om inte någon har pushat mig eller behöver mig till något.
Det enda jag hela tiden tänker på "Undra vad de tycker om mig" "Gör jag ett bra jobb?" " de papprerna måste in då"
med mycket mera.
med mycket mera.
Det är den undre stressen för mig som är farligast.
Jag mår bara sämre och sämre varje dag nu mera för jag har den undre stressen som jag inte kan kontrollera.
Men sen när myndigheter , vänner och familj sätter några enkla krav som "det pappret måste in då" "plocka in disken" " städa" "när ska vi hinna ses?" "jag vet att du mår dåligt men det gör jag med" med mycket mera så försöker jag stänga av och försöka andas lite.
Men när ja gör det så byggs det upp till en undre stress istället.
Och tillslut kommer ångesten över allt.
Jag vill inte verka som ett offer men jag vet att det är så många som inte förstår att när man har en psykisk ohälsa så klarar man inte av någon typ av stress. Iallafall inte jag, men en person som inte varit i denna sitts kan inte förstå¨, kan inte förstå att jag inte orkar städa , jag klarar inte av att fylla i ett papper och få in det just de datumet, jag klarar inte av att träffa någon.
Och ja , jag är nästan tillbaka på ruta ett igen med mååendet och ska imorgon ta kontakt med min läkare igen för jag orkar inget, hade jag inte haft praktiken och jobbet nu så hade jag aldrig gått utanför min dörr ens.
XoXo
