Karin Magnusson

Nu kommer som vanligt alla kvällstankar in i huvudet.

 

Imorgon ska jag förhoppningsvis börja min praktik på fritidsgårdar här i Jönköping och jag är så nervös hur det ska funka. 

Jag känner ju med ungdomarna att det var ju inte längesen jag själv var i den åldern när det var så ycket som hände.
Men samtidigt är jag lite rädd att komma tillbaka där jag var för ett tag sen.
Jag är rädd att jag kommer behöva bli sjukskriven ännu en gång på 100% för utbrändheten.
Jag är rädd att jag inte kommer kunna skilja på jobb och fritid.
Det ärså mycket som spelar in nu , det är ungdomar som kanske sitter i den situationen jag satt i när jag gick i mellanstadiet/högstadiet.

 

Men jag hoppas att jag kan ta min rädsla för att bygga de till något bra som att få upp ögonen till att börja plugga och kämpa för att det kommer visa att detta är något jag kommer vilja syssla med hela mitt liv.

 

Hoppas Hoppas Hoppas detta går vägen nu!